<< Psaltaren 139 >> Psalm 139 Swedish

---

1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig. 2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån. 3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen. 4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo. 5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. 6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den. 7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte? 8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. 9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet, 10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig», 12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv. 14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl. 15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. 16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit. 17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald! 18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig, 20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv! 21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot? 22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit. 23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar, 24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

---